minkniv

Efter att kniven torkat ett dygn var det dags för själva utformandet av skaftet. Jag ritade min modell på ett papper och ritade av papperet på klossen. Det var viktigt att "pappersmodellen" blev vinkelrätt mot bladet och att ovansidan på modellen var lodrätt med skaftet. Bengt hade en annan modell för tjockleken på kniven. Den lade jag på klossens ovansida och ritade av. Bengt sågade ut kniven på bandsågen- jag hade aldrig använt en sådan förrut och det är lätt hänt att såga av fingrarna...



Bengt sågar ut skaftet på bandsågen:)

Skaftet var nu kantigt och klumpigt, men man såg att det skulle bli ett skaft. Därefter var det dags att jämna till och slipa. Jag hade förväntat mig att Bengt skulle ta fram en fil, en kloss och lite sandpapper och säga åt mig att det bara var att sätta igång. Som tur var hade jag fel. Bengt hade en slip som jag fick använda för att jämna till det värsta; runda till hörn, fixa bakänden etc. När det var gjort hänvisade han mig till en mindre slip. Den såg ut som ett tandläkarverktyg och var så stor liten att man lätt höll den i handen. Längst fram satt en liten uppblåsbar cylinder runt vilken man trädde ett sandpapper. När man startade verktyget roterade cylindern och det var bara att föra den fram och tillbaka över kniven. Väldigt lättsamt jämfört med att sandpappra förhand. Ändå tog det en hel del tid. Det var klurigt att få skaftet jämnt.  Höll man still verktyget blev det en försänkning i skaftet. Runt ställena där jag hade gjort inläggen var det extra svårt. Jag ville att det skulle bli en jämn övergång mellan de olika materialen vilket var väldigt svårt. Jag höll nästan på att slipa ner skaftet för mycket för att jag var så ivrig att få den slät och fin. Jag lyckades inte helt, men nästan:) 




Tandläkarslipen och min kniv- fin va?:)


När jag var nöjd med min slipning, hade bytt grovlek på sandpapperet tre- fyra gånger, så blötte jag kniven. Därefter lät jag den torka. Anledningen till att man blöter skaftet är att träets fibrer reser sig då. När trät har torkat kan man känna att den inte är lika slät som tidigare. Då får man slipa ner fibrerna så att skaftet blir slätt igen. Jag blötte kniven tre gånger och slipade den tre gånger.  

När det var klart var det bara att ställa kniven i olja över natten. 




Kniven i oljan över natten :)

Idag for jag till Begnt och började med skaftet. Jag bestämde mig då, efter Bengts inrådan, att jag ska göra en kniv med slida helt i läder. Det tar inte lika lång tid som att göra en slida i både trä och läder. Eftersom jag ska ha inlägg i mitt skaft började jag med att mäta ut på träbiten var dessa inlägg skulle vara. Jag ritade ut min knivmodellpå ett papper, klippte ut den och ritade av den på träklossen. Jag mätte ut vart jag ville ha inläggen och märkte ut det på klossen. Därefter sågade jag itu biten därinläggen skulle vara. Det var lättare sagt än gjort...Jag skulle såga tunna, tunna skivor som jag ska använda som inlägg i skaftet. Jag spände fast träbiten med en tving, men medan jag sågade gled den lite (utan att jag märkte det)- så träskivan blev sned. Jag skruvade fast träbiten med två tvingar- och skivan blev sned...Sedan kom Bengt och hjälpte mig. Han lade en träbit under min så att underlaget blev jämnt och hipsvips så gick det utmärkt att såga rakt.






Det blir oftast rakt och man kan ställa in en vinkel man vill ha - suverän såg:)



Trät när det är färdig sågat. Trät heter Bocote.

Därefter mätte jag och klippte ut mellanläggen i vulkanpapp och ten. Nästa steg i proceduren var att märka ut vart borrhålen för knivskaftet skulle vara. Jag ritade av tången på träets långsida. Det blev två paralella sträck på varje träbit. Jag ritade "runt" sträcken till kortsidan. Jag ritade ut mitten av kortsidans bredd- sträcket blev vinkelrätt mot de två parallela sträcken. Det gjorde jag på alla bitarna, även tennet och vulkanpappen. Det tog ganska lång tid...

Dags att borra! Viktigt att ta en borr som är lagom grov så att trät sluter relativt tätt om bladet. Jag borrade hål efter märkena, blev ca tre hål per del. Biten som skulle vara längst fram på kniven och därför ligga emot kinvbladet- var lite speciell. Mellan bladet och trät fick det inte vara någon glipa- inte ens den allra minsta. Fick ta en kniv och skära ut för bladet så att passformen blev så bra som möjligt. Den största delen av trät, den del som är i mitten, var så lång att borren inte räkte till. Jag fick därför märka ut mitten från andra kortänden och därefter borrade Bengt från andra hållet också. Jag putsade alla hål och kontrollerade att de passade på tången. Sedan var det dags för sanningens ögonblick- limningen...         

Först trädde jag upp alla delar, som de skulle limmas,på tången för att se så att alla bitar passade på sin plats. Jag plockade av alla skaftetsdelar och radade upp dem i rätt ordning och med rätt sida uppåt, så att det skulle vara lätt och enklet att limma bitarna på tången. Bladet skruvade jag fast i ett skruvstäd med tången uppåt. Vi använde tvåkomponentslim när vi skulle limma bitarna. Efter att man rört i hop limmet är det viktigt attman skyndar sig innan det hårdnar. Jag trädde på en bit, Bengt limmade, jag tryckte ner nästa bit osv. Det var väldigt bra att vara två vid limningen för det hade blivit väldigt svårt annars. När alla bitar satt som de skulle så spände vi fast kniven i en knekt (typ av tving). Då var det också bra att vara två för där gälldedet att hålla kniven rak, se till så att den inte blev sne i knekten, och samtidigt spänna åtnekten. detvar till och med lite klurigt även fast vi var två. Limmet skulle torka i ungefärett dygn.  

 mina olimmade inlägg :)

 Alla bitar på plats och det fungerar- då är detdags för limning!

 

Kniven limmad och fastspänd i knekten :)

Hittade en Internetsida med MASSOR av knivmakargrejor. (www.nordellknives.com) Där hittade jag mitt drömträ! Bocote heter det.  Jag beställde träet, svart vulkanpapper i två olika tjocklekar, Rårandsläder och färg till lädret. Som tur var ringde jag till Bengt alldeles innan jag skulle beställa, för jag var osäker på vilken typ av metall jag skulle använda. Han sa att tenn var det bästa eftersom det är relativt mjukt och lätsamt att slipa. Han erbjöd mig att få köpa lite tennplåt eftersom han hade det hemma. Det blir biligare och mer praktiskt- supersnällt! Jag har inte alla verktyg som jag kommer att behöva, så jag frågade honom om han hade några jag kunde få låna. Det hade han:) Snacka om att ha tur!!! Skulle hör av mig när träet kommer.

Så blev det min tur att smida....ehhhh... låt mig säga att det gick en aning långsammare:) Det var väldigt roligt och inte lika avancerat som jag föreställt mig att det skulle vara. En anleding till att det tog så mycket längre tid för mig var att jag, efter att jag värmt järnet, inte var lika snabb med järnet till städet. På så sätt förlorade jag massa värme och järnet kallnade fortare. Jag var heller inte lika säker med hammarslagen och fick fundera "länge" hur jag skulle slå för att få rätt form på järnet- det kom inte reflexmässigt- så järnet kallnade. Men som sagt det var väldigt roligt.

Jag hade föreställt mig att själva smidningen skulla vara svårare och dessutom vara en större del av den totala processen. I själva verket var det tvärtom. Att smida var det lätta- resten det kluriga. Alla delstegen; härdning, anlöpning och slipning var saker som jag inte tänkt på överhuvudtaget. Det kom som en glad överraskning när Bengt visade mig hur jag skulle göra. Det svåraste var nog dels att slipa så att eggen blev rak, dels att anlöpa bladet. Det var väldigt bra att ha en "coatch" när jag skulle göra bladen. Det finns en uppsjö med nybörjarfel som man kan göra, vilka oavkortat leder till att bladet i slutändan blir obrukbart. Jag vill lova att jag hade fått börja om en hel massa gånger om inte Bengt hade korrigerat mig i tid:) Nu slapp jag det som tur var!

Resultatet överträffade min förväntan! Knivbladen blev (om jag får säga det själv) skitsnygga!!!! Se och bedöm själv!!! 
                                                
                                                                                        

Nu har jag smidit, inte bara ett utan TVÅ knivblad! Det var fantastiskt roligt och väldigt lärorikt. Klockan 10 svängde jag in på Bengts gård där Bengt kom mig till mötes. Bengt var en man i femtioårs åldern med rutig skjorta, hängslen, ett fast handslag och ett varmt leende. Vi gick direkt till smedjan som låg ute i den gamla bagarstugan på gården. Det brann i ässjan (utalas äscha) när vi kom in. Det är i ässjan som man eldar för att sedan värma järnet i elden.

Eldning
Den traditionella metoden är att elda med träkol. Anledningen till att man använder kol istället för ved är att kol har ett högre värmevärde dvs. man får ut mer värme per viktehet kol än man får av samma viktenhet ved. Man får ut ungefär tre gånger så mycket värme från kolet jämfört med veden. Idag använder de flesta smeder stenkol, eftersom det är både billigare och drygare än träkolen. Nackdelarna med stenkol är att den ryker mer och dessutom frigörs svavelgas och kväveoxider när man eldar med den- men det luktar väldigt gott:)Bengt använde stenkol. 

Säkerhet
När man smider är det väldigt lätt att bränna sig, därför hade Bengt en hink med vatten brevid städet. Vattnet användes dels för att kyla ner järnet dels som säkerhetsåtgärd ifall man skulle bränna sig- så att man snabbt kan kyla ner skadan. Jag frågade Bengt om jag skulle använda handskar. Han sa att det fick jag göra som jag kännde för, men han rekomenderade mig att låta bli. Handskarna blir en slags falsk säkerhet. Det är lätt att man blir oförsiktig pga att man känner sig skyddad. Bär man handskar och man tar på  ett järn som är väldigt varmt är det inte säkert att man känner det omgående och om värmen då bränner hål på handsken kan man vara säker på att skadan blir alvarlig. Om man i samma situation varit barhänt hade man kunnat känna värmestrålningen från järnet innan man tagit i det.

Är även viktigt att inte ha på sig kläder av syntet material. Om man skulle börja brinna så smälter syntetmaterial och bränner fast på kroppen vilket kan leda till alvarliga brännskador. Jag hade snickarbyxor i bomull och en flanellskjorta= kanonbra:)

 Flanellskjorta, arbetsbyxor och handsklös...


Smidning
Bengt började med att smida ett knivblad för att visa hur jag skulle göra. Först tog han en platt stålstav och sneddade av ena hörnet. Han värmde upp stålet i ässjan och därefter började han bearbeta stället som han klippt till. Han hamrade och värmde och vipps -så var det spetsen på ett knivblad! Han värmde stålet en bit längre in och satte fast det i någonting som liknade en giliotin i miniatyr. Det som skiljde miniatyren från en riktig giliotin var att "rakbladet" var trubbigt. Bengt stack in kniven på högkant i "giliotinen" och lät "rakbladet" åka ner. Därefter slog han några kraftiga slag ovanpå "rakbladet". Resultatet blev en kraftig midja på kniven. Nu klippte han av stålstaven ungefär 2cm från midjan. De två centimetrarna hamrade han ut så att de blev en tånge- dvs den något smalare delen bakom själva eggen, vilken så småningom skall stickas in i knivskaftet.




Giliotinen=)

Slipning
Så var det dags att slipa eggen. Det gjorde han på en elektrisk slip. För att det skulle bli lättare att hålla i knivbladet hade han gjort ett enkelt hantag som man kunde stoppa in knivbladet i. Det gjorde att risken för att slinta medan man slipade minskade. 

       
Universal-handtaget


Härdning
Härdning är en metod för att göra stålet hårdare. Efter härdningen kan stålet bli flera gånger så hårt som innan, men samtidigt blir stålet sprött. Först värmer man upp kniven så att hela kniven får en lätt röd färg (motsvarar ca 800 grader). Eftersom eggen är tunnare än den övriga kniven, och därför blir varm fortast, värms kniven med eggen uppåt. När hela kniven nått samma temperatur/färg, så kyler man ner kniven i någon form av olja. Bengt använde linolja. Om bladet kyls för fort, finns risken att sprickor uppstår i bladet. Därför värmer man upp oljan till ungefär kaffe temperatur innan kylning- låter lite konstigt men tänk på att  bladet är 800 grader varmt, kaffe blir i jämförelse ganska svalt...När man sedan kyler bladet är det viktigt att hela tiden röra bladet i oljan. Gör man inte det är risken att oljan närmast bladet kokar och bildar blåsor på bladet- vilket gör att bladet kyls ner ojämt. Det kan leda till att spänningar i stålet uppstår vilket i sin tur ofta leder till att bladet blir "svagare" på vissa ställen. 

          

Ja, så kan det se ut när man härdar stål i olja!

Anlöpning
Som sagt så blir stålet sprött efter härdningen. Genom anlöpning ger man tillbaks lite av stålets ursprungliga seghet- på bekostnad av hårdheten. Vid anlöpning värmer man upp stålet till ca 225-300 grader. Vilken temperatur som passar beror på vilken typ av stål det är och på dess tänkta funktion. Eftersom vi skulle göra en kniv skulle vi ha en anlöpningstemperatur på ca 280 grader. Först putsade Bengt kniven för att på så sätt lättare kunna se när kniven ändrar färg. När man ska anlöpa stålet är det viktigt att temperaturen blir någorlunda jämn över hela kniven och dessutom att den blir det ungefär samtidigt. Det är svårt att kontrolera färgen när man har kniven i ässjan-så för att underlätta värmde vi upp en järnplatta. När den var varm tog vi ut den från elden och la kniven på järnplattan. Det va å lätt att se när kniven ändrade färg. När den antagit en lätt violett färg kylde vi snabbt ner den i vatten.

           

Här värms järnplattan.......och här anlöps knivbladet........   

Sista putsningen
Nu var kniven nästan klar,men först skulle den slipas en gång till- för att få en riktig skärpa. Därefter var det en till putsning- och sedan var HANS kniv klar...:)

Jag pratade med Bengt idag och på torsdag ska jag smida hos honom

Nu har jag börjat skissa på en model för min kniv. Har inte kommit fram till någonting definitift än men jag är på god väg. Dessutom har jag ringt till Bengt igen. Det är för kallt just nu för att smida (ca -28 grader).Han ska höra av sig när det blir varmare. Det känns som om jag har fastnat lite i mitt arbete. Jag kan inte göra en definitiv modell förräns jag vet hur stort knivbladet kommer att bli. Eftersom jag inte vet hur bladet kommer att se ut vet jag inte heller hur stora former jag ska göra på skaftet vilket leder till att jag inte vet hur mycket trä jag kommer att behöva...

Jag har även börjat samla fakta om hur man går till väga när man smider ett knivblad. Det finns en del beskrivningar på internet men inga detaljerade bara övergripande. Hittils har jag inte funnit någon allternativ form av smidning- enart den "klassiska".  

Det blir inget smide imorgon. Bengt ringde och sa att han måste till vetrinären med sin häst som hade blivit halt. Vi beslöt att höras igen i efter julhelgen. Typiskt- det var ju så nära:(

Ringde till Bengt igen. Vi bestämde att jag ska komma till honom på tisdag- då är jag ledig från skolan så vi har hela dagen på oss att smida:) Jag har inte hunnit läsa på någonting om hur man smider ett knivblad, men jag har ju några dagar på mig. 

Ringde till en smed som jag känner, Elna Melin heter hon och bor i Ramsele. Jag frågade om hon hade möjlighet att visa mig hur man smider ett knivblad. Hon sa att det kan hon göra men att hon inte är så duktig på det. Hon tipsade mig om en smed som bor i Fränsta, Bengt Bysmed. Han arbetar med att smida bruksgrejor och hon menade att han kunde tekniken att smida knivblad bättre än vad hon kunde. Tyckte att jag skulle ringa och fråga honom om han kunde visa mig hur man gör. Det är nämligen inte så lätt att läsa sig till hur man smider utan man behöver ha någon som visar och förklarar på plats. Elna bjöd in mig att smida med henne en dag på lovet - ska bli väldigt roligt!