Mina knivblad
Så blev det min tur att smida....ehhhh... låt mig säga att det gick en aning långsammare:) Det var väldigt roligt och inte lika avancerat som jag föreställt mig att det skulle vara. En anleding till att det tog så mycket längre tid för mig var att jag, efter att jag värmt järnet, inte var lika snabb med järnet till städet. På så sätt förlorade jag massa värme och järnet kallnade fortare. Jag var heller inte lika säker med hammarslagen och fick fundera "länge" hur jag skulle slå för att få rätt form på järnet- det kom inte reflexmässigt- så järnet kallnade. Men som sagt det var väldigt roligt.
Jag hade föreställt mig att själva smidningen skulla vara svårare och dessutom vara en större del av den totala processen. I själva verket var det tvärtom. Att smida var det lätta- resten det kluriga. Alla delstegen; härdning, anlöpning och slipning var saker som jag inte tänkt på överhuvudtaget. Det kom som en glad överraskning när Bengt visade mig hur jag skulle göra. Det svåraste var nog dels att slipa så att eggen blev rak, dels att anlöpa bladet. Det var väldigt bra att ha en "coatch" när jag skulle göra bladen. Det finns en uppsjö med nybörjarfel som man kan göra, vilka oavkortat leder till att bladet i slutändan blir obrukbart. Jag vill lova att jag hade fått börja om en hel massa gånger om inte Bengt hade korrigerat mig i tid:) Nu slapp jag det som tur var!
Resultatet överträffade min förväntan! Knivbladen blev (om jag får säga det själv) skitsnygga!!!! Se och bedöm själv!!!
