Slidan tar form

Kniven var klar, nu återstod bara slidan. När jag for ner till Ljusdahl passade jag på att köpa läder. Vid slidtillverkning används ett speciellt läder som kallas rårandsläder. Den typen av läder är speciell för att den inte är garvad helt igenom- man kan se en rand i mitten av det- därav namnet. Jag hade funderat hur jag ville att slidan skulle se ut. Jag ville att slidans överkant skulle vara sned och att kanten skulle följa lutningen på inläggen i kniven. Så mycket viste jag när jag for till Bengt.

Det första jag fick göra var att klä in kniven i plastfolie för att skydda den. På bladet tejpade jag fast en liten träbit som hade samma form som skaftet. Detta för att slidan inte skulle sluta alltför tätt om bladet. Genom att ta ett A4 papper, lägga kniven på det, föra samman papperets ändar, klämma åt med naglarna längst in mot kniven hela vägen ner till och med bladet, så fick man ut modellen för hur lädret skulle skäras. Jag fyllde i "nagelmärkena med en penna och lade till lite extra utanför. Anledningen till det är att när man blöter lädret och sedan torkar det, drar lädret ihop sig mer än innan. För att slidan inte ska krympa och bli för liten gör man på detta sätt.




Pappersmallen till slidan


För att få till lutningen på kanten längst upp, var vi tvungen att rita till lite på mönstret. Genom att mäta ut mitten på kniven, märka ut sömmen och märka ut den högsta punkten på slidkanten, så var det bara att rita sträck mellan de olika märkena och vips så var lutningen klar.

Jag ritade av mönstret på lädret, skar ut det, gjorde hål för ett hånge och lade det i blöt. Medan lädret blöttes ritade jag av ett mönster till ett hänge på en anna läderbit och skar ut den. Lädret till hänget (det som gör att man kan hänga slidan i tex ett bälte) var garvat helt igenom och relativt medgörligt.

Efter drygt 20 minuter var lädret genomblött. Då tog jag och stack in hänget. Sedan tog jag en sporre och gjorde märken längs de kanter, utefter vilka jag skulle sy. Med en lätt böjd nål gjorde jag hål där märkena var. Jag trädde två nålar med en tråd- en nål i varje ände av tråden- och sydde ihop slidan. Det var viktigt att man drog åt ordentligt annars var risken att det skulle bli en glipa sedan när lädret torkade. Jag färgade slidan och hänget och lät färgen dra in en stund.




Slidan är utskuren och uppblött. Bredvid syns sporren 


Slidan såg ut som en korv.  Jag stack in kniven i slidan och såg till så att sömmen hamnade på rätt plats. Därefter tog jag en bit horn som var lätt rundad och mjukt utformad och började bearbeta slidan runt kniven. När lädret är blött går det att "flytta" dvs man kan förskjuta delar av lädret genom att gång på gång pressa det åt ett visst håll.  På det viset utformade jag en urgröpning längst upp på slidan. Jag hade, när lädret var oblött, skurit ut en rand i förväg-fast på baksidan av slidan-så att det skulle bli lättare att utforma urgröpningen senare. Jag bearbetade lädret på så sätt att man tydligt kunde urskilja var bladet på niven slutade och skaftet tog vid. Det gav mer struktur år slidan. Jag bearbetade även sömmen noga för att undvika att den skulle dela på sig när slidan torkade.




Slidan har börjat bearbetas med hornbiten som ligger vid sidan om slidan... :)

 
Så var slidan klar. Nu skulle den torka i tre dygn. Under den tiden fick jag inte ta ut kniven för då var risken att slidan skulle tappa formen. Dessutom skulle jag bearbeta slidan då och då under dessa tre dygn -även det för att slidan inte skulle tappa formen!

Fortsättningen på skaftet

Efter att kniven torkat ett dygn var det dags för själva utformandet av skaftet. Jag ritade min modell på ett papper och ritade av papperet på klossen. Det var viktigt att "pappersmodellen" blev vinkelrätt mot bladet och att ovansidan på modellen var lodrätt med skaftet. Bengt hade en annan modell för tjockleken på kniven. Den lade jag på klossens ovansida och ritade av. Bengt sågade ut kniven på bandsågen- jag hade aldrig använt en sådan förrut och det är lätt hänt att såga av fingrarna...



Bengt sågar ut skaftet på bandsågen:)

Skaftet var nu kantigt och klumpigt, men man såg att det skulle bli ett skaft. Därefter var det dags att jämna till och slipa. Jag hade förväntat mig att Bengt skulle ta fram en fil, en kloss och lite sandpapper och säga åt mig att det bara var att sätta igång. Som tur var hade jag fel. Bengt hade en slip som jag fick använda för att jämna till det värsta; runda till hörn, fixa bakänden etc. När det var gjort hänvisade han mig till en mindre slip. Den såg ut som ett tandläkarverktyg och var så stor liten att man lätt höll den i handen. Längst fram satt en liten uppblåsbar cylinder runt vilken man trädde ett sandpapper. När man startade verktyget roterade cylindern och det var bara att föra den fram och tillbaka över kniven. Väldigt lättsamt jämfört med att sandpappra förhand. Ändå tog det en hel del tid. Det var klurigt att få skaftet jämnt.  Höll man still verktyget blev det en försänkning i skaftet. Runt ställena där jag hade gjort inläggen var det extra svårt. Jag ville att det skulle bli en jämn övergång mellan de olika materialen vilket var väldigt svårt. Jag höll nästan på att slipa ner skaftet för mycket för att jag var så ivrig att få den slät och fin. Jag lyckades inte helt, men nästan:) 




Tandläkarslipen och min kniv- fin va?:)


När jag var nöjd med min slipning, hade bytt grovlek på sandpapperet tre- fyra gånger, så blötte jag kniven. Därefter lät jag den torka. Anledningen till att man blöter skaftet är att träets fibrer reser sig då. När trät har torkat kan man känna att den inte är lika slät som tidigare. Då får man slipa ner fibrerna så att skaftet blir slätt igen. Jag blötte kniven tre gånger och slipade den tre gånger.  

När det var klart var det bara att ställa kniven i olja över natten. 




Kniven i oljan över natten :)


RSS 2.0